Har sedan i början av November varit sjukskriven för Residiverande depression. Har ingen aning om vad det betyder, bortsett från att jag inte mår bra psykiskt och får en massa fysiska symtom. Listan på symtom i papperna känns lång (alla dessa papper, skulle behöva låna kommunens arkiv ibland)

• Nedstämd
• Nedsatt aptit
• Koncentrationssvårigheter
• Sömnsvårigheter
• Nedsatt intresse
• Håglös
• Initiativlös
• Lättirriterad

Idag var sista dagen på sjukskrivningen och jag har den sista veckan försökt göra mig beredd på att återigen bli anfallen av allt. Jag tog mig iväg på mitt återbesök på VC, och blev mycket förvånad när min läkare utan att darra på manschetten sjukskrev mig på 50% till i mitten på januari.
Symtomen finns där fortfarande, allihop, men dom flesta har sjunkit i grad. Hon delade även med sig av sina funderingar om vad som kommer att hända sedan. Så nu vet jag vad jag har att vänta mig i januari redan nu. Gissa om det känns skönt.
För att illustrera den där sköna känslan lite, eller kanske snarare förklara varför den uppstår.
I lördags fick jag ont i magen, efter ett par timmar var det bara att sätta sig på toan och låta det onda rinna ut. Jag tömde hela systemet tror jag. På söndagen hade jag ont från bäckenet upp till armhålorna, överallt, både ryggen och framsidan. Att andas gick inte så bra, det blev små korta andetag som gjorde skitont. Bara att röra sig var en plåga.
Natten mot söndagen var helt sömnlös, mot tisdagen marginellt bättre. I natt….hyfsat, om man räknar halv tre som en bra tid att somna på.
Det är sådant här jag lever med varje gång jag vet att något jobbigt väntar. Jag har liksom inte styrkan att handskas med det. Min näsa är helt enkelt under vattenytan just nu och jag kämpar med att få den över ytan. Åtminstone kortare stunder.
Men nu vet jag lite om vad som väntar….. och det är sååå skönt.

Jag känner nästan att jag kan försöka få upp lite mera adventspynt. Än så länge är det bara stjärnan i vardagsrummet och ett par stakar uppe. Inga ljus, inga blommor, inga dukar….. Kanske kanske sker det ett under ikväll.
Men nu borde jag kanske försöka äta något….. eller så sätter jag mig med en bok. Är inte hungrig, och äta kan jag kanske göra i morgon.

~ Du kanske också vill läsa ~

Back to basic E-bok vs Pappersbok Den som väntar… Smådeppig fredag i ensamhet….