Det finns inget mera spännande en fallande snöflingor och småpippisar i träden.
Junior har ägnat större delen av förmiddagen åt att springa mellan mig och fönstret. Han sitter och tittar ut en stund och kommer sedan springandes till mig för att tala om vad han har sett. Jag tolkar det i alla fall så när han klättrar på mig och jamar och piper, för att sedan rusa tillbaka till fönstret. 😆
