Jag och H tog en kvällsmacka och är nu på väg att krypa ned i sängen. Jag hade en massa honung på min macka, och alltid lika nyfikna Grafitti ville veta vad det var. Eftersom det sitter i ryggmärgen att låta henne lukta på i stort sätt allt, så höll jag fram min macka.
Inte nöjde sig den lilla tokan med att lukta inte. Hon ÅT min honung. En katt. Som äter honung.
Enligt dom flesta kännare/böcker/skrönor, så gillar inte katter sött, eftersom dom inte kan känna den smaken. Enligt min mening är honung sött. Och enligt Grafitti så är det gott. Riktigt gott. Vem har rätt? Min kisse eller forskare? 😉
Sov Gott!
Alla katter jag bott med, fyra stycken, har gillat sötsaker i alla de former.
Märkligast är nog egentligen Kajsa nu som tycker om äppel, päron, tomat och gurka. Och hon tycker MYCKET om det dessutom!
Junior gillar smågodis och chips (helst grillchips), Grafitti äter gurka om den har legat i en suchirulle och hon gillar även stark senap. Jag tror att mycket om vad katter äter eller inte är rens skrönor. Katter, i mina ögon, är lika mycket individualister som vi människor.
Förresten så har jag ny blogg och så där så jag kan ju länka rätt 🙂
Haha, min ena kisse snodde mandelmassa när jag julbakade!
Lite förvånande, men han snodde det jag råkade tappa blixtsnabbt!
😆
Jag tror du har rätt och jag är säker på att det spelar roll att Kajsa blev uppfödd för länge på majsvälling och togs ifrån sin mamma för tidigt.
Tassen äter i stort sätt inget förutom torrfoder och han är uppfödd på filmjölk och barnmat. Han togs inte från mamma för tidigt, men hon ville inte dia honom. Så det kan nog slå åt båda hållen…