Den kommentaren fick jag idag på tåget på vägen hem. Inte vidare trevligt och speciellt inte i den situationen. Jag ska försöka att förklara hur det gick till.
Jag satt på ett säte, hande min väska på sätet brevid mig och mellan fötterna hade jag en påse som gärna ville välta hela tiden. Jag satt alltså med fötterna ganska tajt ihop. Vid en station kliver det på en kille som sätter sig mitt i mot mig. Jag sitter och läser en tidning, och bryr mig inte speciellt om vem som sitter var. Innan tåget lämnat staionen börjar killen vrida på sig först och höger och sedan åt vänster. Dessa rörelser gör att han gnider sina ben mot mina och det slutar med att han mer eller mindre klämmer mina ben emllan sina, knä mot knä.
Nu börjar jag tycka att det känns mer och mer konstigt, vad tusan håller han på med? Han frågar mig något som jag inte riktigt hör, så jag ber honom upprepa sig (snäll flicka som man är så flyttar jag inte på mig *idiot*). Det är då han upplyser mig om att han vill äta mig. Jag börjar rota efter min mobil och ringer sambon samtidigt som jag försöker gömma mig bakom tidningen. Killen fortsätter att fråga mig om jag är gift (förlovningsringer sitter väl synligt på min hand). Han upplyser mig också om att han ska slå ned min kille vid vårt bröllop och kidnappa mig. Vid det här laget sitter han framåtböjd med en hand på mitt knä (kort kjol). Väldigt äcklad reser jag på mig och går längre fram i tåget där det sitter ett gäng grabbar.
Äckelkänslorna sitter kvar trots lång dusch med allehanda tvätt, ska slänga in kläderna i maskinen så fort jag postat detta. Jag kan fortfarande känna den speciella doft som fanns runt honom. Usch!
Jag hoppas att jag kan lära mig att flytta på mig om det sitter en knepig person i min närhet. Jag vill aldrig uppleva något liknande igen! Helt plötsligt så uppskattar jag alla killar som har sagt att jag ser bra ut, frågat efter telefonnummer eller om jag har pojkvän. En enkel fråga om visar deras uppskattning och inget mer än så. Ingen av dessa har varit i närheten av att kladda eller tränga sig på, stor kram till er!
Förstår verkligen ditt obehag! Hoppas du slipper honom och liknande personer igen!
Usch, jag ryser i kroppen bara jag läser!
Vad är det för fel på folk?! Jag tycker det är vår förbannade rättighet att INTE behöva vara rädda när vi går hem från bussen, åker pendeltåg, går ner till centrum och handlar osv.
Det värsta är att man känner sig så maktlös efteråt, att man inte kunde trycka ner denna idiot i skorna. (verbalt eller fysiskt)
Det går att säga hur mycket som helst att man inte ska bry sig om idioter, man man blir ju illa berörd!
Kram!