men jag har stora problem med särskrivningar.
När ett sammansatt ord skrivs isär tycks all godhet, skönhet och elegans försvinna i tomrummet mellan bokstäverna. Tro nu inte att jag är en språkpolis. Jag älskar slang, anglicismer och fjantiga ROFLMAO-förkortningar. Men folk som särskriver på svenska skrämmer mig mer än rasister, terrorister och Sean Banan tillsammans. Att särskriva är inte jämförbart med att stava fel. Det är att sprida ett lingvistiskt virus som fräter sönder vårt språk.
via Fredrik Strage: Särskrivningar skrämmer mig mer än Sean Banan och terrorister – DN.SE.
Mycket i Fredriks text håller jag med om. Många gånger blir jag förbryllad när jag läser en skylt, ett brev från hyresvärden eller någon annan typ av information. Särskrivningarna finns överallt och gör att det så lätt blir fel. Man blir tveksam över vad som menas och tolkningsutrymmet av texten ökar markant.
Dom klassiska exemplen är ju om man gå till en sjuk gymnast för hjälp med ryggen eller om kul glassen kommer att få ungarna att skratta. Dom flesta gånger klan man få sig ett skratt, men ändå förstå innebörden av vad som menas. När man däremot försöker lista ut vad det är en myndighet menar, då det som skriv kan tolkas på ett sätt om det är särskrivet och på ett annat sätt när det är ihopskrivet.
Jag vet att jag själv lite nu och då drabbas av särskrivning här i bloggen. Tanken går fortare än fingrarna och felen hopar sig i texten. Men jag försöker att alltid ta mig en liten minut och läsa igenom vad det är jag har skrivit. Om inte annat för att se om texten är meningsfull eller inte (vilket jag inte tror att denna text är, den är mera ett ut´tryck för lite frustration).
Ett par råd på vägen 😉
Undvik en skum tomte, köp inte en gift orm, hälsa snällt på den glad packade räkmackan och lyft på hatten för Herr toalett.
