Om att flåsa och skrika

Ovan bild är tagen på vår tv när jag tränar. Det ni ser är min puls. Ganska hög. Inte läge att prata, bara stöna och ta i dom sista repetitionerna.

Jag har omstrukturerat min träning lite. Jag har missat ett pass den här veckan eftersom jag hade sådan gräslig träningsvärk och en skadad axel. Glad i hågen så tränade jag även i fredags, bara för att få värre värk ”överallt” och ondare i axeln. Just i skrivandes stund så är axeln under kontroll, men jag kan knappt gå med dom cementlika vader jag har införskaffat.
Det är dags att tänka om. Träna är inte kul om du får ont, och det är ännu mindre kul att försöka träna när man redan har ont. Speciellt när man vet att det kommer att göra ondare efteråt än innan.
Min plan är nu som följer. Vila, tills kroppen orkar igen. Förhoppningsvis på tisdag, eller kanske redan måndag. Jag tänker då sänka det hela en svårighetsgrad så att jag orkar mer. Mitt mål är ju att få upp min kondis så att jag ska klara mer, och det gör jag nog inte genom att bara träna sporadiskt pga all värk.
Dags att acceptera att jag och min kropp har sjunkit längre ned än vad jag inbillade mig. Men jag hoppas att jag klättrar uppåt snart. Kanske kanske orkar jag dansa lite zumba också 😉

1 tanke kring ”Om att flåsa och skrika

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *