2002

Grafitti kom till oss som en rädd och frusen jourkatt. Hon blev fångad i en bur eftersom hon var så skygg. Hennes mor hade blivit intagen ett par dagar innan och hennes bror kvällen innan.

Hos oss fick hon bo i en bur i vardagsrummet. I början var hon rädd och låg mest och tryckte i ett hörn. På nätterna levde hon rövare i sina försök att komma ut. Efter ett par dagar lugnade hon ned sig och började bli nyfiken på vad som hände utanför buren. Hon och Junior började busa genom gallret och hon kunde stryka sig mot ett finger ibland.
Eftersom vi inte visste hur hon skulle reagera när vi släppte ut henne ville vi att hennes klor skulle klippas. Vi beställde tid hos veterinären för att få detta gjort och hennes första vaccination. Ett par dagar innan det var dags att åka så kunde vi klippa klorna själva. Det var inga problem alls. Hon låg på golvet i buren och spann :).

När detta var gjort släppte vi ut henne. I början var det läskigt. Hon strök omkring och hoppade till vid minsta ljud. Vi brydde oss inte så mycket utan satte oss framför tv:n. Efter ett par timmar gick allt mycket bättre. Vi kunde lyfta upp henne i famnen där hon satte sig till rätta och började att spinna. Hon trivs fortfarande väldigt bra i famnen, det är nog ett av dom bästa ställerna att befinna sig på.

Idag är hon nyfiken och levnadsglad. Hon gömmer sig när det kommer folk, men är ändå nyfiken. Om hon kan så tittar hon gärna på nya människor utan att dom kan se henne. När det är matdags så slänger hon i sig allt vi ger henne, jag tror det är en reflex som är kvar sedan hennes tid ute. Förhoppningsvis så kommer detta att försvinna med tiden. På nätterna ligger hon gärna mellan någons ben och sover. Hon har nu blivit så trygg med oss att man ibland får ruska lite i henne för att hon ska vakna på morgonen
Hon är och kommer att förbli minstingen i familjen….