Jane Eyre
Charlotte Brontë
Den här boken är en klassisk klassiker. Den tillhör de där böckerna som man ”borde” läsa.
Jag är glad att jag nu har läst den, men jag lär inte göra det igen. Även om jag varken läste på originalspråket (engelska) eller en tidig översättning (översatt 2007) så var den… inte tung… men långtråkig.
Boken är ju skriven på 1800-talet, då kvinnor svimmade över en regndroppe och herrar blev alldeles till sig över en skymtad kvinnovrist (jag överdriver hej vilt, jag vet 🙂 ), så stilen på språket är ju därefter. Långa utläggningar med olika metaforer i det oändliga.
Jane har precis bestämt sig för att inte gifta sig och hon beskriver det hela så här:
”Hennes liv var grått, hennes framtid ödslig. Midvinterköld hade drabbat högsommaren, en vit decemberstorm hade virvlat fram över juni. Isen täckte de mogna äpplena, snödrivor krossade de utslagna rosorna, över åker och äng låg en dödskall svepning. Stigar som varit fulla av blom kvällen innan låg idag oframkomliga under snön och skogen som för tolv timmar sedan hade stått lummig och doftande som tropikernas lunder var nu kal och vit som en furuskog i det vintriga Norge.”
Jag är nog lite för otålig av mig för att riktigt uppskatta dessa beskrivningar sida upp och sida ned även om språket som sådant är väldigt vackert.
Jag hade ofta en känsla av att berättelsen aldrig kom någonstans.
Vad handlar den om då? Vad är det jag beklagar mig så mycket över?
Berättelsen är väldigt klassisk i sig själv.
Lilla Jane förlorar båda sina föräldrar när hon är liten. Hon blir då omhändertagen av sin morbror och hans fru. Tråkigt nog dör morbrodern efter ett par år, men han tvingar av sin fru ett löfte om att hon ska uppfostra Jane som sin egen dotter.
Självfallet uppfylls inte detta löfte alls. Jane anses vara en otacksam unge och blir straffad för allt och inget.
Till slut blir hon skickad till en skola för fattiga flickor. Här blir hon kvar i åtta år innan hon fortsätter sitt liv som guvernant åt lilla Adèle.
Jag sa att det var en klassiker va? Så vad tror ni händer? Självklart blir Jane förälskad i Herrn i huset. Efter en mindre cirkus, som du får läsa om själv, så flyr Jane och ger sig ut i det okända.
Hon fryser, svälter, förlorar sina få ägodelar, hittar delar av sin familj och kommer till slut på stor fot.
Hur det går med hennes känsliga hjärta och drömmen om kärlek? Det är ju en klassiker (har jag nämnt det?) så den har ju ett klassiskt slut 😉
