Såg dokumentären på TV3 i går kväll
Från Tv3’s programinformation:
Sanningen bakom size zero
För att undersöka farorna med dagens besatthet av bantning, underkastar sig TV-presentatören Louise Redknapp ett månadslångt experiment för att bli av med sina berömda kurvor och gå ner till storlek 32 (size zero). I processen får vi veta vad som krävs och vilka hälsorisker det innebär. Experimentet börjar med en tur till ”Bootcamp Barry”, Hollywoods militärinspirerade diet- och fitnessguru. Louise påbörjar ett plågsamt diet- och träningsprogram, som noggrant följs upp av en nutritionist som belyser farorna och bieffekterna med den strikta dieten. Här får vi se intervjuer med olika människor som blivit påverkade av smaltrenden, och programmet avslöjar de riskabla effekter som extrem bantning har på kroppen.
Visserligen ville Louise Redknapp visa vad som händer om man går ned till en 32:a, och det är jättebra, men jag tyckte ändå att det fanns ett drag av smalhysteri i programmet redan från början. Det sas till exempel att Louise hade kurvor, men vart fanns dom? Visst hade hon bröst, men inget annat. Kurvor, för mig och många andra, sitter på hela kroppen. Inte bara mellan hakan och naveln. Louise var inte supersmal, men hon var smal.
Själv har jag kurvor lite överallt, och känner mig just nu ganska nöjd med det. Mitt ideal är varken såsom Louise var före eller efter bantningen. Tycker det är så tråkigt att kvinnor som faktiskt är mulliga eller har kurvor klassas som tjocka. Varför kan man inte få ha den kroppstyp man trivs med, utan att bli dömd för det? En person som är av större modell blir per automatik klassad som dum och lat. Varför det? Intelligens sitter väl för tusan i huvudet?
Var stolt över din kropp, vare sig den är av större eller mindre modell. Må bra och sträck på ryggen så blir du snygg oavsett vad närmsta reklampelare säger. 😉


