Just nu är jag så jävla arg och ledsen på Junior. Han är en smart katt, han vet vilka regler som gäller, men han vet också vad han ska göra för att få mig att gå i taket.
Idag har jag jobbat med alster till den inspirationsdag jag ska hålla på Scrapparazzi på lördag. Temat är påsk, så självklart har jag gjort några ägg. Alltså riktiga ägg som jag har blåst ur.
Några av dessa stod och torkade på skrivbordet. Inte mitt på skrivbordet, utan en bit åt sidan, så att dom skulle vara ur vägen för mig. Skrivbordet är fullt med grejor som jag håller på med. Lämnar arbetsrumet för en väldigt snabb tur till toan. När jag kommer tillbaka så sitter den lilla jäveln på skrivbordet med ena tassen beredd. Mycket sakta så puttar han på ett av äggen så att det åker i golvet. Jag har ingen chans att fånga det. Självklart så spricker det. Jag svär på att han hade ett hånflin över hela sitt lilla ansikte. Han vet precis vilka knappar han ska trycka på för att reta upp mig. Det är som att ha en tonåring ibland, tyvärr en tonåring som inte växer upp.
Min reaktion var att skrika och svära åt honom vilket jag också gjorde. Han förstår kanske inte vilka ord jag använder, men han förstår att jag blev arg. Och han förstår hur pass arg jag blev. Vi är inte vänner just nu. Han försöker; kryper på golvet, jamar ynkligt, försöker få kontakt, men jag känner inte för det just nu. Han får söka tröst hos Husse när han kommer hem istället.