Har ni tänkt på att man ibland kan ha hur mycket som helst att säga utan att vet hur och ibland så kan man säga hur mycket som helst som är totalt tomt på innehåll?
Jag tror att jag just nu ligger någonstans däremellan. När jag sätter mig här för att skriva så blir det bara något ordbajseri. Totalt innehållslöst som bara tar tid från både den som läser och från mig som försöker skriva. Jag har massor i huvudet som jag vet vill ut, men det går inte riktigt.
När jag idag stod och fönade höstacken jag har på huvudet så skrev jag ett flertal bloggposter i huvudet, jag kom på massor med saker jag ville skriva om, men allt är totalt borta nu. Det är som att det var fönen som blåste allt in i huvudet på mig, och nu när den är tyst så är det lika tyst i mitt huvud.
En del av mig vill kunna sätta mina tankar på pränt i snygga och prydliga stycken med bra ordval, metaforer och allt annat som jag inte kommer på vad det heter. Jag vill skriva inspirerande och tankfullt, inte bara plattityder och länka till lika platta artiklar i aftonbladet. Men jag kommer aldrig längre än till att se allt detta glänsande och glittrande i mitt huvud. Dom få gånger som det hamnar på min, och din, skärm så tycker jag mest att det skräpar ned. Har inget innehåll, platt och livlöst (finns det något schampo som kan hjälpa mot det tro?).
Jag har ganska (väldigt) starka åsikter om mångt och mycket, men någonstans tror jag att jag är för feg för att släppa ut allt här. Att dömas av andra är något jag fortfarande inte riktigt klarar av. Men om jag håller mig till menlösa åsikter och totalt innehållslöst pladder så blir jag kanske inte dömd? Eller så blir jag totalsågad och dömd som någon med totalt 3 hjärnceller…. Kan det vara detta som gör att jag inte talar om vad jag tyckte om Mollys framförande i Melodifestivalen, eller om jag tror att Kronprinsessan Viktoria har en pojke eller flicka i magen? (se där, en länk till aftonbladet i alla fall)
Är det mitt självförtroende som gör att jag sågar mig själv jäms med fotknölarna hela tiden och som även gör att jag inte kan låta bli att grubbla över varför, och hur, jag bloggar?
Hur ska jag lyckas avsluta det här på ett snyggt sätt nu då? Inte alls tror jag… det får vara som det är. Men ni kan nog lita på att det kommer mera grubbel så småningom 😉 Om det kommer att vara läsvärt eller inte är en helt annat fråga…..
(Förresten, visst ni att en synonym till ordbajseri är ordrikedom, en annan är svammel. Tycker nog att svammel är den bästa synonymen av dom två 🙂 )