Jag har den senaste tiden börjat göra fler och fler LO’s, så nu kommer det ett helt gäng inlägg om det på en gång. Först ut är ett minialbum med gosbilder på våran Grafitti.
Framsida
Chipboardram som jag målat vit med hobbyfärg. Blomma från Prima, prinsesskronan är från QK.
Blev lite shopping från jobbet idag. Svårt att låta bli när Anna tar in så många ljuvligheter.
Klicka på bilden för större version
Burkar med Primalöv, Påse med underbara blommor i ljusa färger och massor av modeller, Blomranka, Vira och cremefärgade halvpärlor, Say it in perarls, stämpel från Flower Soft som ska moteras och testas ikväll. Allt finns hos Pyssloteket i Webbshoppen
till ljuslykta!
Jag har använt mig av dekopageark, decopagelim och pärlor.
Den kommentaren fick jag idag på tåget på vägen hem. Inte vidare trevligt och speciellt inte i den situationen. Jag ska försöka att förklara hur det gick till.
Jag satt på ett säte, hande min väska på sätet brevid mig och mellan fötterna hade jag en påse som gärna ville välta hela tiden. Jag satt alltså med fötterna ganska tajt ihop. Vid en station kliver det på en kille som sätter sig mitt i mot mig. Jag sitter och läser en tidning, och bryr mig inte speciellt om vem som sitter var. Innan tåget lämnat staionen börjar killen vrida på sig först och höger och sedan åt vänster. Dessa rörelser gör att han gnider sina ben mot mina och det slutar med att han mer eller mindre klämmer mina ben emllan sina, knä mot knä.
Nu börjar jag tycka att det känns mer och mer konstigt, vad tusan håller han på med? Han frågar mig något som jag inte riktigt hör, så jag ber honom upprepa sig (snäll flicka som man är så flyttar jag inte på mig *idiot*). Det är då han upplyser mig om att han vill äta mig. Jag börjar rota efter min mobil och ringer sambon samtidigt som jag försöker gömma mig bakom tidningen. Killen fortsätter att fråga mig om jag är gift (förlovningsringer sitter väl synligt på min hand). Han upplyser mig också om att han ska slå ned min kille vid vårt bröllop och kidnappa mig. Vid det här laget sitter han framåtböjd med en hand på mitt knä (kort kjol). Väldigt äcklad reser jag på mig och går längre fram i tåget där det sitter ett gäng grabbar.
Äckelkänslorna sitter kvar trots lång dusch med allehanda tvätt, ska slänga in kläderna i maskinen så fort jag postat detta. Jag kan fortfarande känna den speciella doft som fanns runt honom. Usch!
Jag hoppas att jag kan lära mig att flytta på mig om det sitter en knepig person i min närhet. Jag vill aldrig uppleva något liknande igen! Helt plötsligt så uppskattar jag alla killar som har sagt att jag ser bra ut, frågat efter telefonnummer eller om jag har pojkvän. En enkel fråga om visar deras uppskattning och inget mer än så. Ingen av dessa har varit i närheten av att kladda eller tränga sig på, stor kram till er!
Blev fotad i kvällsolen i går kväll. Inte superbilder, färgen är rödare i verkligheten tycker jag. Dessutom hade jag solen i ögonen, och man blir ju sååå snygg när man kisar. Mitt i allt det röda så har jag ljusare slingor. Det sprakar lite om huvudet på mig när jag är i solen 😉
är bra, eller hur?
I morgon ska jag göra något, för mig, stort. Jag ska klippa mig, ev. byta frisyr samt byta färg. Lite nervöst då detta kommer att göras av en elev. Håll tummarna för mig klockan tio i morgon….
NEJ!!!
Hur kan man vara så här söt? Jag ska helt klart ha en stooor lövhög på tomten så fort jag har ett hus!
Vad härlig att Anna Book börjar känna sig hel och hållet som sig själv. Är impad över att hon har lyckats gå ned i vikt, visserligen med hjälp av en operation, men det är ju inte bara att sätta sig på ändan och vänta efter en sådan. Det är mycket med kost och motion även om man har fått hjälp. Tycker att hon ser strålande ut.
(bild lånad från expressen)
Hur kan man bara, som politiker, komma med det förslaget? Eftersom det finns så många vilda katter ska man skjuta dom. Det är nog den dummaste lösning jag har läst. Hjälp katthemmen i stället, jobba för att kattens värde ska höjas, sluta sälj kattungar för 10kr/tassen. Hjälp kattägare med kastreringar…. det finns massor man kan göra för att minska antalet vilda katter. Att skjuta dom är det minst djurvänliga man kan komma på. Jobba med problemet i stället för att bara göra något åt symtomen.
*mutter*
Jag vet att man brukar säga att vi svenskar är reserverade, men jag har dom senaste dagarna funderat på hur reserverade tyskar är. Eller om det är så att man påverkas av befolkningen i det land man befinner sig i.
H och jag har sedan i måndags haft två tyska vänner här på besök (dom åker hem ikväll). I måndags åkte vi till fjäderholmarna och njöt av det fina vädret och i tisdags och igår var vi ut och åt och hamnade sedan på (i?) en bar. Men det var det reserverade jag funderade på ja….. är lite splittrad just nu 😉
Hur som haver….. när vi mötte upp i måndags så hälsade vi med handslag. Inte så hemsk konstigt när man inte har sett varandra på ett par år (dessutom har det skett ett byte av flickvän, så henne hade vi aldrig träffat). Tisdagen blev samma hälsning liksom onsdagen och idag. När vi skildes åt (vissa måste ju jobba….) så ”krävde” H en kram.
Jag som person är kramig. Det kändes kosntigt att bara skaka hand hela tiden. Så beror det hela på hur dom är som personer? Eller på signaler som H och jag sände ut (knappas jag…. jag var på väg att krama redan i måndags)? Eller är ”alla” reserverade så där i början….. jag vet inte….. men hmmmm…. jag ska ha kramar!
Jag erkänner villigt att jag är tokig i lakrits, och då speciellt i salt sådant. En bit från jobbet ligger en helt underbar butik som jag var in i idag för första gången. Lakritsroten är mitt drömställe måste jag säga. Bara massa lakrits, och en hel del som jag åt som barn men som jag inte har sätt på länge. Ex. gröna avloppsrör. Tungan krullar sig bara jag tänker på dom, för att inte tala om hur mycket jag dregglar
Bild lånad från Lakritsroten
Dessutom har butiken en webbshop 😉
