Bokrean

Slank in på akademibokhandeln idag och tittade lite på rean. Jag brukar ytterst sällan köpa skönlitteratur på rean, eftersom jag föredrar pocket, men historiska böcker, kokböcker och liknande tittar jag gärna efter.

Idag blev det en liten hög med historiska böcker och en biografi

Regenter i Sverige – Bengt Liljegren
Drottningar i Sverige – Tomas Blom
Kungligt & Mänskligt 200 år med ätten Bernadotte i Sverige – Herman Lindqvist
Kleopatra – Joyce Tyldesley

Dessutom följde det med en film – Prinsessa på vift. Jag har länge sagt att jag borde se till att se fler klassiker och det här är ett steg på vägen. Breakfast at Tiffanys är en som står på listan. Dessutom är det en hel bunt med svenska filmer som borde ses av mig. Men vi tar en i taget. Har du tips på en måste-bara-ses-film (klassiker eller ej) så släng in tipset iu en kommentar är du snäll.

Presentbok

Jag har, idag, fått iväg julklapparna till min syster, hon bor ju en bit ifrån mig och jag har inte haft möjlighet att få iväg dom förrän nu. Men paket är ju alltid välkomna, eller hur? 🙂

Hennes sambo får en presentbok/minialbum, men lite godis i. Jag använde mig av papper från Maja Design julkollektion, Härliga Vinterdag och Hej mitt vinterland.

Texten är stansat med alfabetet Harvest från QK. Snöflingan är en silverbrad som fått ett par lager med vitt glittrigt embossingpulver. Den lilla bruna hemligheten kommer från Panduo och är ett kuvert med en liten tag i.

Instucket under locket finns två hoprullade 100-lappar, i miniatyr så klart 🙂

Sedlarna sitter fast på insidan av locket, så dom syns när man öppnar. Här syns även en supermagnet som ser till att locket håller sig stängt.

I det där lilla bruna kuvertet så hittar man lite skraphjälp…

Vilket ju kan vara bra när man väl sätter igång.
Insidan består av ett antal fickor vikta av cardstock och sedan sammanfogade längs med mitten. Varje ficka har sedan en tag med en lott fastsatt.

Jag blev faktiskt väldigt nöjd med den här. Tycker att det är så *piiiip* kul att göra saker helt från början själv. För att få till bitarna till denna har jag slaktat en flingkartong bland annat 🙂

Så nu är det väl bara att önska min svåger lycka till :mrgreen: :hart:

Stolt Morfar

Filmen nedan visar den Konselj som Kungen idag höll för att meddela namnet på våt nya Prinsessa och hennes Hertigdöme.
Jag kan inte låta bli att tycka att han är lite mindre kung (som vi är vana att se honom) och mycket mera stolt morfar som meddelar att hans barnbarn är en söt tjej och ska bland annat heta Estelle :hart:

Jag kan tyvärr inte lägga in filmen här, Kungahuset har bara gett speciella sajter tillåtelse till det, men klickar ni på bilden ovan så kommer ni till filmen.

En Hemlis

H blev sen i dag. Han ville inte berätta varför och jag twittrade detta:

Min sambo är i sta’n och vägrar tala om varför, får bara veta ”Hemlis”. Blir ju inte alls grymt #nyfiken

När han väl kom hem (med en sallad till mig) så hade han även med sig denna :hart:

Tröghetsfaktor

Det går trögt här just nu, och det beror i huvudsak på en envis halsinfektion med tillhörande trötthet. Det jag klarar av bäst är att läsa och sova.

Har införskaffat, och tänkte börja läsa, Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Lite så här efter det att alla andra har läst den 🙂

Men, den som väntar på glada nyheter härifrån kommer snart att få det :mrgreen:

Under resans gång

Jag har, i snart två veckor, kämpat med en minibyrå här hemma. Det skulle slipas och målas. Lådorna är klara, och jag har börjat med själva stommen. Den är slipad och står precis på tork med andra lagret färg. Eller ja, halva är målad en andra gång, andra halvan kan jag bara ta när jag kan vända på den.
Jag trodde, i min enfald, att det här skulle gå mycket snabbare. Kryddhyllan tog ju bara en dag…. Det jag inte tänkte på att kryddhyllan var helt omålad, så slipningen var minimal på den. Byrån är helt svart, så jag har kämpat en del där.
Eftersom det tar den tid det tar, så byter jag plan. Jag tänker visa bilder på arbetets gång, i stället för att vräka allt över er när det är färdigt 🙂

När jag fortfarande bodde hemma så köpte jag denna på IKEA. Den blev då målad i en blå färg för att matcha dom bokhyllor jag hade. Jag dekorerade lådorna med schabloner av snäckor i en vinröd nyans.
När jag sedan flyttade hemifrån, så kändes inte det bra att ha allt i blått, så jag målade över med en massa svart. Och av någon mysko anledning så dekorerade jag med en massa knepiga saker. Snyggt var det inte i alla fall.

Snäckorna syns på den översta bilden när jag har slipat bort en massa annat. Andra bilden visar lådorna med ett lager färg och den sista med tre lager färg. Så långt har jag alltså kommit. Jag är fortfarande på jakt efter ett snyggt papper till lådorna och snygga knoppar som jag hade tänkt sätta på.
Enligt burken så ska färgen torka en vecka om det gäller hyllplan och liknande. Lådorna har stått en vecka, så dom är helt klara. Byrån kommer ju också att behöva stå, så det här tar tid. Men jag försöker se det som att jag får tid till att hitta den perfekt lådknoppen 🙂

Ord(lös)

Har ni tänkt på att man ibland kan ha hur mycket som helst att säga utan att vet hur och ibland så kan man säga hur mycket som helst som är totalt tomt på innehåll?
Jag tror att jag just nu ligger någonstans däremellan. När jag sätter mig här för att skriva så blir det bara något ordbajseri. Totalt innehållslöst som bara tar tid från både den som läser och från mig som försöker skriva. Jag har massor i huvudet som jag vet vill ut, men det går inte riktigt.
När jag idag stod och fönade höstacken jag har på huvudet så skrev jag ett flertal bloggposter i huvudet, jag kom på massor med saker jag ville skriva om, men allt är totalt borta nu. Det är som att det var fönen som blåste allt in i huvudet på mig, och nu när den är tyst så är det lika tyst i mitt huvud.

En del av mig vill kunna sätta mina tankar på pränt i snygga och prydliga stycken med bra ordval, metaforer och allt annat som jag inte kommer på vad det heter. Jag vill skriva inspirerande och tankfullt, inte bara plattityder och länka till lika platta artiklar i aftonbladet. Men jag kommer aldrig längre än till att se allt detta glänsande och glittrande i mitt huvud. Dom få gånger som det hamnar på min, och din, skärm så tycker jag mest att det skräpar ned. Har inget innehåll, platt och livlöst (finns det något schampo som kan hjälpa mot det tro?).
Jag har ganska (väldigt) starka åsikter om mångt och mycket, men någonstans tror jag att jag är för feg för att släppa ut allt här. Att dömas av andra är något jag fortfarande inte riktigt klarar av. Men om jag håller mig till menlösa åsikter och totalt innehållslöst pladder så blir jag kanske inte dömd? Eller så blir jag totalsågad och dömd som någon med totalt 3 hjärnceller…. Kan det vara detta som gör att jag inte talar om vad jag tyckte om Mollys framförande i Melodifestivalen, eller om jag tror att Kronprinsessan Viktoria har en pojke eller flicka i magen? (se där, en länk till aftonbladet i alla fall)
Är det mitt självförtroende som gör att jag sågar mig själv jäms med fotknölarna hela tiden och som även gör att jag inte kan låta bli att grubbla över varför, och hur, jag bloggar?

Hur ska jag lyckas avsluta det här på ett snyggt sätt nu då? Inte alls tror jag… det får vara som det är. Men ni kan nog lita på att det kommer mera grubbel så småningom 😉 Om det kommer att vara läsvärt eller inte är en helt annat fråga…..

(Förresten, visst ni att en synonym till ordbajseri är ordrikedom, en annan är svammel. Tycker nog att svammel är den bästa synonymen av dom två 🙂 )

Juniors dag

Är hemma från veterinären med Junior nu. Han har varit superduktig. Eftersom det skulle kollas om han hade något i svalget så fick han lugnande. Enligt vad veterinären såg så sitter inget där som kan orsaka hans fnysningar. Annars så verkar han frisk. Vi får provsvar i eftermiddag eller i morgon.

Junior är väldigt groggy just nu. Det är lite mer än en timme sedan han fick en motverkande spruta, men han vill inte riktigt vakna till liv. Ögonen går åt alla håll och visar nästan bara hans pupill. Han andas genom munnen, tror jag, och tungan hänger ut en bit. Han pendlar mellan att ha lite styrsel i kroppen och att vara nästan helt lealös. Han vill inte ligga i korgen eller i soffan hos mig. Filt på golvet duger inte det heller. Det är svårt att hålla honom varm när han bara vill halvligga direkt på golvet. Efter lite övertalning så har jag fått honom att lägga sig på mitt dubbelvikta duntäcke mitt på vardagsrumsgolvet. Att lägga något över honom funkar inte, så jag får hoppas att han håller sig varm underifrån i stället.
Grafitti beter sig som en hönsmamma. Just nu ligger hon på en filt bredvid täcket, men innan dess så har hon sniffat och buffat på honom i riktning mot den filt jag la bredvid honom i förhoppning att han skulle lägga sig där. Hon släpper honom inte med blicken ens en liten stund….
Själv hoppas jag på att effekten efter det lugnande släpper snart. Skulle behöva en tupplur själv känner jag 😉

Återkommer när han börjar röra mer på sig….
Bilder på superduktig kisse hos veterinären blir det också.
(skrivet 12:44)

Uppdatering 15:25
För ca 20 minuter sedan klev Junior upp och gick lite vinkligt till mig på egna tassar. Balansen är inte 100 ännu, och det slutade med att han satt i mitt knä i tio minuter och stirrade rakt fram innan han orkade äta ett par bitar torrfoder. ”Bandaget” efter provtagningen ska dessutom bort NUUUU! Känns skönt att han är på väg tillbaka ordentligt. Lugnande brukar inte ta så lång tid att gå ur kroppen på honom annars…..

 

Farbror Doktorn

I morgon förmiddag ska Junior och jag till Kattdoktorn (eller doktorinnan). Han visar vissa symtom på att ha fått något i nosen, så det behöver kollas upp innan han fnyser sönder den. Jag vet inte hur jag ska beskriva det han gör på annat sätt, möjligtvis som att han fräser näsan eller nå’t. Ungefär som när vi snyter oss. Vissa gånger så blir golvet fyllt av vätskedroppar andra är det torrt. Men det leder, med få undantag, till att han kräks lite.
Men nu ska vi kolla upp det och i samma veva kolla att hela han är frisk å kry. Mattebäbisen är ju ändå runt 7 år.
Det blir även invigning av hans/min nya transportväska. Jag pallar inte riktigt att bära 6 kg i en plastbur med hemskt handtag en bit ut från kroppen, så i morgon får han åka på ryggen. Väskan kombinerar nämligen möjligheten att bära den som en ryggsäck eller dra den som en kabinväska. I första hand så kommer den att användas som en ryggsäck av mig.

Håll en tumme eller två för oss att det bara är främmande föremål i näsan vi har att göra med….

Att hitta en mening

Jag har, under eftermiddagen, suttit uppkrupen i soffan under en gosig filt och tittat på en film. Min hals gör ont och jag är hängig, så jag tänkte att jag kunde få tiden att gå lite snabbare så. Filmen blev en dramakomendi från 2009 som jag kom över billigt i helgen, Julie & Julia. Någon som har sett den?
Den handlar om Julia som bor med sin man och katt i en liten lägenhet i Queens. Hon jobbar för staten och känner lite att livet bara rullar undan. Hennes man kommer till slut med förslaget att hon ska skriva en blogg, men hon tycker inte att hon har något att skriva om. Hennes man föreslår då ämnet mat, eftersom hon älskar att laga mat. Till slut kommer hon fram till att göra bloggen till en utmaning. Hon tar en av amerikas kända kokböcker, skriven av bland andra Julie, och bestämmer sig för att laga alla recept i den på ett år. 365 dagar och 524 recept.
Filmen är lätt att se, man får under tiden Julia lagar recepten följa Julies jobb med att få kokboken utgiven.

Trots att filmen är en lätt film utan några större underströmmar fick den mig att tänka till. Förmodligen för att en blogg blev ganska central i handlingen.
Jag började fundera på vilka bloggar jag själv läser, hur ser dom ut? Hur skrivs dom? Jag vet att jag har varit inne på det här ämnet för ett par månader sedan, och kom väl fram till något då. Men jag tror inte att jag har kommit hela vägen fram. Jag funderar fortfarande över mitt eget bloggande. Tankarna på att lägga ner det hela har jag kommit över, det är kul att blogga igen. Nu far tankarna snarare om vad jag ska blogga om. Försök att beskriva min blogg med tre ord, eller fem. Vad blir det då? Jag kan göra det med ett ord; Spretig. Det är så det ofta känns när jag själv tittar runt i den. Recept, foton, babbel, kläder, pyssel, katter, böcker, inredning, mera pyssel, funderingar, meningslösa saker. Borde jag försöka samla ihop bloggen lite? Driva den med ett ämne? Och vad skulle det i så fall bli? Jag tänker inte ta en kokbok och laga alla recept i alla fall 🙂
Det som på något sätt ändå talar emot att ändra på bloggen är att den speglar en stor del av mig som den är nu. Mitt liv är spretigt, det innehåller en massa saker som jag gillar, inte gillar, drömmer om eller lyckas åstadkomma. Mitt liv går upp och ned, springer ifrån mig och gör mig totalt överrumplad eller kastar mig ned i ett djupt hål. Det finns kanske tillräckligt med ämnesspecifika bloggar där ute?
Sedan är ju frågan om man ska titta på besöksstatistiken eller inte. Jag har inte Sveriges mest besökta blogg direkt 🙂 Läsare är ju alltid roligt, anledning till att jag sitter här och skriver i en offentlig blogg är ju för att jag vill att någon ska läsa det, annars hade jag kunnat skriva på papper eller i ett worddokument med lösenord.
Det är nog dags att lägga ned dessa funderingar nu. Det är inte bara bloggen som är spretig, även min hjärna är det 🙂

Tillbaka till soffan och te med honung

4745 dagar

För 13 år sedan satt H och jag på ett cafe i sta’n och började lära känna varandra lite mer. Det är 4’745 dagar sedan dom där fjärilarna löpte amok i magen. Och jag är så glad för varenda en av dom dagarna!

Till alla andra där ute så önskar jag en trevlig alla-hjärtans-dag. Ni har min kärlek!