Dåligt väder botas med historia

Jag måste säga att vi inte har valt världens mest soliga vecka här på Gotland . Utav fyra dagar har vi haft sol en eftermiddag (ok, någon kväll också). Men egentligen så gör det inte så mycket bara det inte regnar. Jag gillar ju att gå och titta på saker (läs byggnader, ruiner, sevärdheter), och då är det ganska skönt om inte solen steker. Det tråkiga är bara att ljuset på alla bilder blir ganska grått…..

Men men… man kan inte få allt. I onsdags blev det i alla fall bad i Östersjön. Kallt som bara den, men ändå skönt. Kameran lämnades hemma, så några badbilder blir det inte . Vi har hyrt cyklar för hela veckan, för att kunna ta oss någon stans, tyvärr så sätter ovanan in. Rumpvärk efter sadlar är bara första namnet.
Efter bad blev det i alla fall en härlig solnedgång och Junior och Grafitti har funnit sig tillrätta (på katters sätt).

Igår tog vi oss åter in till Visby för lite turistande. Cykla 8,5 km enkel väg tog på rumpan, och inte var det kul att ta sig hem sedan, när man redan var trött efter en dags gående. Men det är kanske det semester är till för, att hitta sina begränsningar och bestämma sig för att göra något åt dom till nästa semester….

I alla fall, Visby var det. Det blev en promenad via Domkyrkan, in i Almedalen och genom ett par ruiner, S:t Olof i botaniska trädgården, S:t Lars och S:t Drottens (bilden) och så avslutade vi med S:t Clemens. Planen var att även titta på S:t Katarina, men den han stänga innan vi var där så det får bli en annan gång.

(förresten, jag sitter med en ganska trög uppkoppling därav att det inte bloggas varje dag och det blir inte så många bilder. Det blir lite uppdatering på bildfronten så snar vi är hemma igen.)

Idag är det regn och rusk med åska ute, så det blir en dag hemma med en bra bok och kissekel i stället.

Semester

Ljuvliga semester, i alla fall den här veckan. Jag, H och katterna har tagit båten över till Gotland. Lugnt, fint, inga måsten, sol(glimtar)….bara skönt helt enkelt.
Vi kom i måndagsmorse mer eller mindre utmattade. Båten gick tidigt och tåget ännu tidigare, så vi packade upp det viktigaste (mat, katter, kattmat) och stupade i säng. Tuppluren blev ett par timmar lång och sedan gjorde vi ingenting resten av den dagen. Precis som det ska vara. Iofs så gjorde det inte så mycket, eftersom hela dagen såg ut så här…

På kvällen klarnade det upp lite i alla fall, och solen tittade fram genom ett hål i molntäcket.

I går tog vi oss faktiskt in till Visby för ett antal ärenden och lite hederligt turistande. Jag har, tråkigt nog, aldrig varit på Gotland och tittat på ringmuren, ruiner och allt det där, men nu blir det av. Att trava Visby runt på kullersten tar dock på både fötter och ben kan jag tala om. Klättra i trappor på väktargången sliter lite det med (hörs det hur otränad jag är???). Kameran är i alla fall med överallt, så massor av bilder blir det.

Vid norra delen av muren har dom byggt en väktargång, så att man kan ta sig högst upp i ett av tornen. Det här är utsikten från ett håll. Man ser även ut över Östersjön och in över Visby med domkyrkan som bra riktpunkt.

I botaniska trädgården hittade vi ett vackert lusthus och en söt fjäril. Massor med vackra växter och en väldigt inspirerande bäck med ett par fall, en bro och en stor damm med grodyngel

Även denna dag var lite halvtaskig med vädret, dock kom det bara en regnskur. På eftermiddagen blev det dock soligt och riktigt varmt. Middagen intogs utomhus i sällskap med en härlig solnedgång (och svärmors rosor)

Sommarsverige i mitt hjärta

Spenderar midsommarafton på ett tåg på väg genom halva Sverige, och jag måste säga att det inte är så farligt. Det är tyst och lugnt på tåget, naturen är underbar utanför fönstret och jag mumsar jordgubbar och får ha allihop i fred 🙂

Regnet hänger i luften i stort sätt hela tiden. Himlen är gråmulen, med fläckar av blått här och där. Ett par droppar träffar tågfönstret för att snabbt smetas ut i massor med mikroskopiska små droppar på rad. Plötsligt bryter solen igenom och gör ett träd i sommarskrud otroligt grönt. Man kan se solstrålarna skina ned genom molnen över en sjö. Det är fantastiskt vackert att se.
En man har trotsat både traditioner och väder och gett sig ut på en fisketur på en sjö. Jag vet inte om han hade någon fiskelycka, men han såg ut att trivas i sin lilla båt.

Sverige klädd i grönskande sommarskrud är helt klart underbart.

Glad midsommar på er

Kakmonster? Eller är det choklad som gäller?

Jag är, ärligt talat, varken eller. Är ett fåtal köpekakor som jag gillar, och choklad är jag väldigt kräsen på (delvis för att jag inte tål all choklad). Men kaka och choklad ihop? Är väl ingen nyhet direkt, men Marabou har faktiskt lyckats med två kombinationer som jag föll pladask för.

Dom är som sådana där stora cookies med chokladbitar i. Jag brukar oftast tycka att det blir för mycket choklad, så därför gillar jag att dessa är ljusa kakor med chokladbitar (å så klart hasselnötsbitar i Schweizernöt). Dom ger helt enkelt lite mer Mmmmm till kvällen

KakKram

Flås, pust, stön!

Har idag provat på Zumba på Wii. Och jag säger bara en sak….. Jag har en kondis som ligger på minus tror jag. Fem minuter, sedan var jag slut. Flåsande, svettblöt, lår som stramade men glatt skrattande. Det där är helt klart en träningsform som passar mig, men vi får väl se när jag klarar ett pass på 20 minuter 😆

Lästa böcker 2011

Sedan 1 maj 2011 har jag läst:

 

 

Huslig eller bara nostalgisk?

Jag har varit riktigt duktig idag och planterat om dom få riktiga blommor jag har. Dom är allihop kaktusar, och jag gillar dom skarpt, men är totalkass på att ta hand om dom.
Nu har jag i alla fall planterat om mitt generationsparadisträd, satt skotten i jord och slängt den döda kaktusen. Jag fick dessutom en ide om att se om jag kan få en rosa och en vit kaktus att bo i samma kruka och kanske ge flerfärgade blommor. Jag har två plantor med rosa blommor, och skotten jag planterade kommer förhoppningsvis att ge vita blommor.
Lite nostalgi är det faktiskt i mina kaktusar. Paradisträdet har jag drivit upp från skott jag fick av min mammas paradisträd. Hon i sin tur fick skott från min gammelmormor. Så det är ett generationsträd 🙂
Skotten som jag planterade idag fick jag för nästan ett år sedan av min farmor från en jättefin planta hon hade. Dom har frodats i ett drickglas på diskbänken ända sedan dess. Vuxit och skjutit nya skott….. märkliga saker dom där kaktusarna.

Här är i alla fall mitt nuvarande paradisträd. Jag har bestämt mig för att försöka ta lite bättre hand om det. Det är ganska ynkligt och lite spretigt i toppen, så jag tar gärna emot råd på hur jag verkligen ska få det att trivas och må bra. Jag har för mig att man ska kapa det för att få det mera buskig, men när? Och hur? Hur pass tål det solljus? Kan det stå i stekande sol, eller ska det ha ljust men mera skugga????

Novisen har talat 🙄

 

Kan det vara dagen??

Idag är det fredagen den 13. Jag är inte skrockfull av mig och har aldrig problem med att gå på A-brunnar, under stegar, låta svarta katter passera (har ju själv en (2) ), eller kliva ur sängen fredagen den 13.
Men idag undrar jag om jag ens borde ha somnat igår. Jag ska inte påstå att jag har haft otur. Jag har bara haft en fördjävlig dag.

Jag kan börja med att berätta att jag en del av min arbetsdag står i en elevportionering. Jag serverar alltså mat till en massa tonåringar varje dag. (Ja, dom får så klart ta själv, men jag byter blecken som maten ligger i och ser till att allergiker får något dom kan äta) Igår hade vi en…. ja… vi kan kalla det incident i matsalen. Jag visste vilka som hade åstadkommit denna incident, och idag fick jag en ursäkt av dessa personer. Snyggt paketerad tillsammans med ett löfte om att dom ska sköta sig och ett hånleende.
Kanske inte vad jag hade tänkt mig, men det fick väl duga. Timmarna fortsätter med den ena diskussionen efter den andra om att eleverna ska ha sina matkort med sig för att få den mat dom ska ha (vegetariskt, fläskfritt, glutenfritt, laktosfritt…. and on and on….). Dessa diskussioner för jag med i stort sätta samma elever varje dag.
Resultatet blev en väldigt trött Mien.

Dagen tog slut och jag var äntligen hemma. Trött och fullt nöjd med att påbörja en ny bok i soffan. Grafitti somnade nedanför soffan, men Junior var lite springig och bökig. Han brukar få plocka och peta på lite saker så går det över. Dock inte idag.
Nejdå, idag skulle han klättra högt upp på hyllorna i arbetsrummet. Han vet att han inte får vara där, han är en ganska smart katt egentligen. Han såg att jag tittade upp från min bok (jag ser rakt in i arbetsrummet), tittar lite på mig och petar lugnt och stilla ned en burk som stod bredvid honom.

Här ser ni resultatet av det:

Ett dekorativt hål i husses skrivbordsskiva. Precis mitt på, så att det syns ordentligt. Hoppsan hejsan, kanske inte vad han tänkt sig, för när jag reser mig upp för att kolla vad som hände (det brukar inte vara någon större fara, en bunt papper eller liknande som far ned), så sticker han från hyllan med en huj och river i farten ned min stora blomförvaring i plåt. Denna slamrar ned på min Silhouette samt min dator och en massa andra mindre dyra saker.
Datorn funkar fortfarande, hur Silhouetten mår får vara osagt till i morgon. Samma sak med plåtskåpet. Kan tänka mig att det är buckligt just nu…..
Min del av rummet ser nu ut så här:

Det var snyggt och städat där för någon timme sedan….. Kan ni tänka er vilket jobb det kommer att vara att sortera alla blommorna igen. Det är mängder med blommor.
Jag är inte glad på Junior just nu. Och jag är en så dålig matte att jag faktiskt får honom att må dåligt. Han sitter och tittar på mig, men jag ignorerar honom tills vidare. Är inte av en sådan förlåtande natur just nu. Men han lär bli förlåten under kvällens gång. Har svårt att motstå honom när han kommer och ska kela

Så vad tror ni? Är det bara en sådan dag, eller jag jag drabbad av den 13:e???

En klassiker tog äntligen slut (Recension)

Jane Eyre
Charlotte Brontë

Jane Eyre

Den här boken är en klassisk klassiker. Den tillhör de där böckerna som man ”borde” läsa.
Jag är glad att jag nu har läst den, men jag lär inte göra det igen. Även om jag varken läste på originalspråket (engelska) eller en tidig översättning (översatt 2007) så var den… inte tung… men långtråkig.
Boken är ju skriven på 1800-talet, då kvinnor svimmade över en regndroppe och herrar blev alldeles till sig över en skymtad kvinnovrist (jag överdriver hej vilt, jag vet 🙂 ), så stilen på språket är ju därefter. Långa utläggningar med olika metaforer i det oändliga.
Jane har precis bestämt sig för att inte gifta sig och hon beskriver det hela så här:
”Hennes liv var grått, hennes framtid ödslig. Midvinterköld hade drabbat högsommaren, en vit decemberstorm hade virvlat fram över juni. Isen täckte de mogna äpplena, snödrivor krossade de utslagna rosorna, över åker och äng låg en dödskall svepning. Stigar som varit fulla av blom kvällen innan låg idag oframkomliga under snön och skogen som för tolv timmar sedan hade stått lummig och doftande som tropikernas lunder var nu kal och vit som en furuskog i det vintriga Norge.”

Jag är nog lite för otålig av mig för att riktigt uppskatta dessa beskrivningar sida upp och sida ned även om språket som sådant är väldigt vackert.
Jag hade ofta en känsla av att berättelsen aldrig kom någonstans.

Vad handlar den om då? Vad är det jag beklagar mig så mycket över?
Berättelsen är väldigt klassisk i sig själv.
Lilla Jane förlorar båda sina föräldrar när hon är liten. Hon blir då omhändertagen av sin morbror och hans fru. Tråkigt nog dör morbrodern efter ett par år, men han tvingar av sin fru ett löfte om att hon ska uppfostra Jane som sin egen dotter.
Självfallet uppfylls inte detta löfte alls. Jane anses vara en otacksam unge och blir straffad för allt och inget.
Till slut blir hon skickad till en skola för fattiga flickor. Här blir hon kvar i åtta år innan hon fortsätter sitt liv som guvernant åt lilla Adèle.
Jag sa att det var en klassiker va? Så vad tror ni händer? Självklart blir Jane förälskad i Herrn i huset. Efter en mindre cirkus, som du får läsa om själv, så flyr Jane och ger sig ut i det okända.
Hon fryser, svälter, förlorar sina få ägodelar, hittar delar av sin familj och kommer till slut på stor fot.
Hur det går med hennes känsliga hjärta och drömmen om kärlek? Det är ju en klassiker (har jag nämnt det?) så den har ju ett klassiskt slut 😉

Kyss på distans?

Ni vet dom där gångerna när man själv och den man väldigt gärna vill kyssa befinner sig på olika ställen? Då kanske det här kan vara lösningen? I alla fall efter en massa mera utveckling 😉

Å så krånglar så klart bloggen, så jag kan inte länka in filmen på det hela. Ni får länken helt enkelt, så ska jag se vad jag kan göra ikväll.

http://youtu.be/PspagsTFvlg

Puss 😉